Det har varit ett jäkla vurmande för knäböj ett tag nu. På den här bloggen och annorstädes. Julfirandet har manat fram en viss eftertänksamhet. Vad är det som är så mäktigt med knäböj? En återblick:
"Människa går omkring i den otyglade vildmarken. Människa stöter på ett tungt objekt som är placerat strax under axelhöjd. Människa glider in under objektet, placerar det på ryggen, vandrar bakåt två steg med objektet, böjer på knäna, är noggrann med att böja sig tillräckligt långt ner för att ovansidan av låret där det fäster vid höften är lägre ner en ovansidan av knäskålen, reser sig upp igen (fortfarande med det tunga objektet på ryggen), går (stapplar), dom två stegen tillbaka till racket... eh.. förlåt.. "platsen" (klippavsats?).. där objektet låg, lägger tillbaks det och går vidare i den otyglade vildmarken under beundrande blickar från människans kompisar."
Det är något som inte klingar helt ofalskt med det där.
"Människa går omkring i den otyglade vildmarken. Människa stöter på ett jättetungt objekt framför henne på marken. Människa tar tag i objektet och lyfter upp objektet i luften, ger i från sig ett kraftfullt bröl, släpper objektet med en duns som får marken att skaka och går med ett nonchalant leende vidare i den otyglade vildmarken under insupandet av sitt sällskaps underdåniga flinande."
Just det. Så ska det vara!
press 72,5x5x3 (5rm pr)
mark 6:3, 170x5 (5rm pr)