Mr O - Jay Cutler är tillbaka och tillkännager att han ger sig in i den hårda jakten på att ta sin femte tittel nästa år. Mycket hårt arbete väntar men han är van. När jag provade på temposets och multipla överkörningar av samma muskelgrupp under ledning av OPT i mitt tidigare liv så kom jag till insikten att dom som lider mest och är tuffast är byggare. Utan konkurrens. Addera obehaget av att släpa på en sådan otymplig kropp så återstår bara att ta av hatten och kapitulera. Om jag varit sammansatt av tuffare virke mentalt, så hade jag nog givit mig in i matchen. Men. Det får bli nästa liv. Jay har alltid varit en favorit här på bloggen (vid sidan av "The Predator" Kai Green såklart) så det är goda nyheter att han inte lägger stringen på hyllan ännu. Häromdagen var det peckarna som skulle dödas, och vilket död sedan:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Du glömde bördan av att vara ett sånt spektakel bara av att vandra runt att vara sig själv.
Och man är ju inte uppdaterad direkt, trodde Coleman var kejsare av Olympen men det var alltså 5 år sen.
Coleman hade sin rätmätiga tid i solen under ett par år. Och jag undrar om han inte hamnar i topp på all- star listan ändå. Ta en titt på kai green's pose rutin vid tillfälle. Det är riktigt underhållande. Bäst ben någonsin sägs det!
Alltså, nu behöver luften rensas.
Du tycker inte byggning är fånigt?
(Därmed inte sagt att det inte är hårt/svårt.)
Jag gillade Pumping Iron som min fru tvingade mig att se för några år sen. Hon ansåg att det var allmänbildning. Men en del av underhållningsvärdet där ligger väl i att det var en tidig dokusåpa.
Jesus.
Hur många MU tror du denna broiler fixar?
jocke- hm.. få se nu..
ja och nej.
jag är gränslöst fascinerad av det. att slutstationen i jakten på skönhet landar på en plats som är så långt ifrån hälsa och vad som är praktiskt, kan jag inte annat än få väldigt svårt att inte intressera mig för. tycker också att det finns en ärlighet i det - dvs det är inget hymlande med att det endast är utseendet som är i fokus. har mycket svårare att respektera många funktionsatleters smygnarcissism dold bakom ihåliga plattityder om sundhet och hälsa. (sa någon blair morrisson?) sammanfattningsvis. vi (alla som intresserar sig för träning tillräckligt mycket för att blogga om det) har en i grunden osund (överdriven) inställning till träning, det är bortom att "hålla sig i form" vilket mål vi än råkar ställa upp för tillfället. (ingen behöver kunna göra knäböj med 2x kroppsvikten på ryggen för att klara vardagen) men deras mål - skönhet (om än i en för många perverterad form) är tydligt och otvetydigt.
inte säker på att det där made sence.. men det var ett försök...
ali- jag tror han klarar 7 obrutna muscle ups i ringar och kanske 5 på stång.
Stop making sense!
Jo, det var väl sansat resonerat. Med största sannolikhet skulle nånting åt evolutionary fitness-hållet vara betydligt mer hälsosamt än både WBMDTASDE och styrkelyft, och resultatet skulle en majoritet av kvinnor tycka var mer tilltalande än hur tävlingsbyggare ser ut (särskilt off-season).
Men ... det besvarar inte frågan om du slänger dig med uttryck som "DET var en jävla schysst krabba!" eller "Kolla vilka tvärstrimmor på medialis!"?
Talking heads. You gotta love it.
Och oj, det lät som om du var uppdateread på lingon Jocke! Undrar om det inte står ett litet bordssolarium i din garderob ändå?
Ja, en evolutionary fit'are skulle nog scora lättare än Marcus Ruhl. Men han skulle få svårt att bräda en tävlingsbulkad Louie Simmons i pianobaren!
"Table manners are for people with nothing better to do" är min favorit från omslaget.
När jag var aktiv lyftare jobbade jag på gymet en handfull helgdagar per år. Dessa spenderades till stor del med att bläddra i B&K.
Hahaha, Blair Ms narcissism är knappast smygvarianten. Trots att han säljer t-shirts så är han väldigt snabb att ta av sig dem ;)
Skicka en kommentar