Toppkåt

Ibland när man blir glad för att man gjort det svåraste på ett problem så slutar man klättra, slarvar med fötterna, börjar kasta sig efter bra grepp. Händer inte mig så ofta eftersom det nästan alltid är ett tecken på bristande rutin. Jag började klättra 1984.

Det här är förresten Stockholms finaste 7a.



På gymfronten så är jag tillbaka på klockan. Den startar innan jag går in genom dörren och slås av när jag går ut. På CF-tiden hände det ofta att jag var i gymmet i tre timmar för att genomföra ett pass på sub 4 minuter. Nu siktar jag på att kunna göra bra pass in och ut på 45 minuter. Och om det kniper ska man kunna pressa ner det mot 30 minuters strecket.

Sist jag var inne gick allt emellertid åt fanders. Fick gymkoma. Tvekade. Bytte övning. Tvekade lite till. Gjorde någon vändning. Satte mig ner och stirrade. Drömde mig bort. Om sånt som är viktigt i livet. Drömde om bergen. Gick hem.

#teamfont

Ok, jag vet. Det här var en CF-blogg en gång i tiden. Lite tjatigt för er att höra om allt klätter kanske? Sorry isåfall. Men jag följer era eskapader, det ska ni veta, på bloggar, twitter och arenor världen över. Snart är ni större en fotboll! Kan ju slänga från mig ett litet allrounträningstävlingben genom att säga att Double Unders är väldigt tramsigt att ha med i en tävling som skall utse världens fittaste människor. Det är en skill, en färdighet alltså. Om man är duktig på dom så är det ren vila, om man är dålig så är det ett horribelt möte med den vita buffeln i himlen. Såja.

Och så klättringen. Jag åkte ut med Force. Han är trevlig. Vi pratade en del om mrjling i bilen på väg ut. Vi skojade lite, tänkte att han nog hellre skulle suttit där med oss. Jo, någon lustig kommentar fällde vi nog på hans bekostnad. Samtidigt var vi överens om att vi tycker mycket om honom. Vi saknade honom lite kanske. Men sedan kom han ju. Ja, men då var jag på väg hem som sakteliga. Ja, eller hur det nu va.

Det gick rätt bra idag. Två 7or blev det. En som tom hade ett pluss efter sig men den nedgraderades av guideförfattaren på plats, när han såg lämmeltåget uppför den softa skapelsen. Force gick det också bra för. Han klättrade samma led som jag och fick det att se lättare ut. Det är alltid jobbigt det där, dom där kamraterna som ligger just i närheten av ens nivå. Ligger och skaver där liksom. Kan bli lite tuppigt och så. Jag lyfter 200 i mark och han bara 180 iofs. Och jag pressar typ 15 kilo mer. Men andra saker är vi ganska jämna i, böjer en hel del mer också förresten trotts att han har så fin teknik och bak. Jag spännande det här. vi får se hur det slutar. Hejdå sålänge. Och lycka till alla crossfitters som tävlar och det!

Quote

Har funderat ett tag på varför PL-are har så häftiga namn..

Chuck Vogelpohl

Brian Schwab

Och så naturligtvis..

"What I want everyone to do, from this day forward is to make the press, bench, squat, clean and deadlift main lifts. What you do afterward is going to be a gametime decision. If you feel awesome, go for it. If not, do nothing or limited work. But what truly matters is that you have a GREAT workout on the main lifts. After that, just have a good workout."

Jim Wendler

Bone Hill dag 2

Vi kunde inte hålla oss.

Ågesta Bone Hill from John Påhlman on Vimeo.

110310 Bone Hill, Ågesta

Lovade klätterfilm ju. Skulle egentligen publicera ett prob jag gjorde på Prah Nang som heter: "Nu har du rökt din sista spliff din tribaltattate tyskjävel" men jag kom på att det klippet skulle vara ett brott mot min ytters strikta policy om att aldrig visa upp min bara torso om jag inte får betalt. Så dagens utesession får agera suppleant. Mrjling skickar.

My training at 36 and a half.

Länge sedan-

Jag har tänkt på er. Man kan ju aldrig skylla på dåligt med tid, jag vet. Däremot kan man säga som det är, listan på prioriteringar förändras allteftersom dagarna, veckorna, åren går. Den senaste tiden har bloggingen åkt ner på listan, strax efter "ligga i sängen och zona ut". Vi får se vad framtiden bär i sitt sköte.

Thailand-

Behövde komma ifrån lite. En familjesessiour i värmen. Vi åker ner där och mår gott av att våra pengar har sådan kraft efter tio timmar i planet. Solen skiner, vi badar och de karma-giriga urinvånarna ler, skrattar och ställer frivilligt upp som som obetalda barnvakter. "Vi" som i VI västerlänningar alltså. Men inte alla förståss. Många är ju naturligtvis alldeles för upptagna med att våldta ortens småbarn för att hinna njuta av sol och bad. Vi andra ser flitigt till att skrämma bort allt liv från korallrev och djungel. Sedan lämnar vi den sönderklättrade, till glas polerade kalkstenen bakom oss och frågar: Lite slitet i Thailand va? Var ska man åka nu, finns det några "orörda" platser kvar i världen?

Program-

Den eminente mrjling visade prov på (för honnom) imponerande handlingskraft och lyckades faktiskt boka ett par biljetter till Paris och Fonatinbleau. Vi blir ett superskönt gäng och jag ser redan fram mot den Pastis-indränkta pojkpenalismen som ju utgör kvällarnas obligatoriska repertoar. Detta har dock lett till att programmet har behövts läggas om. Här på Rackem har vi nämligen övergett den fåfänga jakten på någon slags almännatletisism till förmån för att iallafall nosa på en nivå i närheten av skamgränsen innom ett antal aktiviteter som kanske kan ge skälen lite glädje. Självhat (läs:metcon) är ju faktiskt inte sunt.Uppgiften är svår: på blott en futtig månad ska klätternivån upp i en nivå där jag ska ha kapacitet att hugga upp revor i rustningen på någon av killarna om dom visar minsta tecken på att ha en dålig dag. Det är mycket som ska stämma men jag ger det en chans. Det kan gå så snabbt. Från drömtripp till total misär-resa ligger endast ett ända ofokuserat flashförsök. Samtidigt ska jag långsamt ta tillbaka förlorad mark efter en månads uppehåll med skivstången. Nästa serieomgång är i början på maj och att dömma av förra veckan "uppmjukning" med 100kg på ryggen så är vägen tillbaka mycket, MYCKET lång. Träningsvärken tog fem dagar på sig att lämna mig tillräkligt ifred för att jag skulle kunna gå på muggen utan att gråta. Skrev från början ett mycket ambitiöst upplägg som sedermera har mynnat ut i att jag i princip försöker komma ifrån och klättra så mycket jag har tid och ork att göra. Vartannat pass fokuserar jag på volym, många lätta, korta vilor. Och vartannat pass fokuserar jag på intensitet, få svåra, långa vilor. Dessutom försöker jag underhålla den generella styrkan genom att varva ett pass med böj och bänk med ett pass med mark och press. Det går sådär att hålla ihop styrketräningen men klättringen går kanon är väl ungefär sammanfattningen just nu. Till handlingarna hör att jag gör styrkan efter klättringen vilket ju är c:a lika smart som det låter. Alltså inte alls.

False grip-

Provade att pressa med tummen på samma sida som resten av fingrarna sist. Känns riktigt lovande faktiskt. Det är ju Wendler som tjatat om det där. Tänkte det skulle vara kul att prova när man ändå är lite oseriös. Skrapade ihop

65x8 sist vilket är ett PR, ett gratis PR men ändå. kan rekommendera att ni provar.

Podcast-

Lyssnade på Strength Villain Podcast episode 2 häromdagen. Ja, ni känner säkert till bakomhistorien. Men jag måste säga att han missar poängen. Hans kritik kommer från en tokig vinkel. CF är ingen programmering. Att kritisera CF för dess programmering är osmart helt enkelt. Kort och gott - if you're gonna spray CF-bash, you better spray it right! Saknar Träningsradion, var är vi?

Video-

Häng med, för i veckan tänker jag publicera lite klätterfilm!