Dag 5 hade Gud ont i vänsterarmen

Fontmolning: ett syndrom som ofelbart inträder efter ett par dagars blockklättring på framförallt sandsten. En till en början subtil, diffus värk i området kring armbågen/armvecket. När man ignorerat de initsiella varningssignalerna ett tag så skruvas smärtan upp, undan för undan, för att tillslut komma upp i en nivå där man med glädje skulle låta amputera armen ifråga för att komma undan. Det intressanta är att det liksom när man får en spark i skrotum har en fördröjd utlösning. Man kan slappa sig upp för ett problem, toppa ut, hinna med en munter kommentar, sätta sig ner på toppen för att kontemplera lite över livets mening innan man känner att det långsamt sveper in, först som en antydan. Det psykande i det läget är att man vet vad som komma skall. Sedan tar det ungefär 5 minuter från den första påminnelsen tills att det gör så ont att tårarna rinner, det svartnar för ögonen och man önskar att Pappa och Mamma aldrig hade träffats.

Wow. Hade ont idag. Det är ju inte farligt sägs det. Men jösses. Provade att tejpa en tunn tejpslinga runt armen ovanför armbågen. Hjälper lite.

WU: En x3 kombi av diverse övningar. Piggare idag. SQ kändes bättre, har varit lite so, so ett par dagar.

Tre (!) problem: B7, B5, B7 Sedan var det bara att lägga ner.

Lite gympa på hotellet.