My training at 36 and a half.

Länge sedan-

Jag har tänkt på er. Man kan ju aldrig skylla på dåligt med tid, jag vet. Däremot kan man säga som det är, listan på prioriteringar förändras allteftersom dagarna, veckorna, åren går. Den senaste tiden har bloggingen åkt ner på listan, strax efter "ligga i sängen och zona ut". Vi får se vad framtiden bär i sitt sköte.

Thailand-

Behövde komma ifrån lite. En familjesessiour i värmen. Vi åker ner där och mår gott av att våra pengar har sådan kraft efter tio timmar i planet. Solen skiner, vi badar och de karma-giriga urinvånarna ler, skrattar och ställer frivilligt upp som som obetalda barnvakter. "Vi" som i VI västerlänningar alltså. Men inte alla förståss. Många är ju naturligtvis alldeles för upptagna med att våldta ortens småbarn för att hinna njuta av sol och bad. Vi andra ser flitigt till att skrämma bort allt liv från korallrev och djungel. Sedan lämnar vi den sönderklättrade, till glas polerade kalkstenen bakom oss och frågar: Lite slitet i Thailand va? Var ska man åka nu, finns det några "orörda" platser kvar i världen?

Program-

Den eminente mrjling visade prov på (för honnom) imponerande handlingskraft och lyckades faktiskt boka ett par biljetter till Paris och Fonatinbleau. Vi blir ett superskönt gäng och jag ser redan fram mot den Pastis-indränkta pojkpenalismen som ju utgör kvällarnas obligatoriska repertoar. Detta har dock lett till att programmet har behövts läggas om. Här på Rackem har vi nämligen övergett den fåfänga jakten på någon slags almännatletisism till förmån för att iallafall nosa på en nivå i närheten av skamgränsen innom ett antal aktiviteter som kanske kan ge skälen lite glädje. Självhat (läs:metcon) är ju faktiskt inte sunt.Uppgiften är svår: på blott en futtig månad ska klätternivån upp i en nivå där jag ska ha kapacitet att hugga upp revor i rustningen på någon av killarna om dom visar minsta tecken på att ha en dålig dag. Det är mycket som ska stämma men jag ger det en chans. Det kan gå så snabbt. Från drömtripp till total misär-resa ligger endast ett ända ofokuserat flashförsök. Samtidigt ska jag långsamt ta tillbaka förlorad mark efter en månads uppehåll med skivstången. Nästa serieomgång är i början på maj och att dömma av förra veckan "uppmjukning" med 100kg på ryggen så är vägen tillbaka mycket, MYCKET lång. Träningsvärken tog fem dagar på sig att lämna mig tillräkligt ifred för att jag skulle kunna gå på muggen utan att gråta. Skrev från början ett mycket ambitiöst upplägg som sedermera har mynnat ut i att jag i princip försöker komma ifrån och klättra så mycket jag har tid och ork att göra. Vartannat pass fokuserar jag på volym, många lätta, korta vilor. Och vartannat pass fokuserar jag på intensitet, få svåra, långa vilor. Dessutom försöker jag underhålla den generella styrkan genom att varva ett pass med böj och bänk med ett pass med mark och press. Det går sådär att hålla ihop styrketräningen men klättringen går kanon är väl ungefär sammanfattningen just nu. Till handlingarna hör att jag gör styrkan efter klättringen vilket ju är c:a lika smart som det låter. Alltså inte alls.

False grip-

Provade att pressa med tummen på samma sida som resten av fingrarna sist. Känns riktigt lovande faktiskt. Det är ju Wendler som tjatat om det där. Tänkte det skulle vara kul att prova när man ändå är lite oseriös. Skrapade ihop

65x8 sist vilket är ett PR, ett gratis PR men ändå. kan rekommendera att ni provar.

Podcast-

Lyssnade på Strength Villain Podcast episode 2 häromdagen. Ja, ni känner säkert till bakomhistorien. Men jag måste säga att han missar poängen. Hans kritik kommer från en tokig vinkel. CF är ingen programmering. Att kritisera CF för dess programmering är osmart helt enkelt. Kort och gott - if you're gonna spray CF-bash, you better spray it right! Saknar Träningsradion, var är vi?

Video-

Häng med, för i veckan tänker jag publicera lite klätterfilm!