Nachspiel

"Va? Vad händer? Plötsligt vaknar jag upp. Klockan är 3 på eftermiddagen. Itunes spelar musik. Cigarettfimpar i en tallrik på golvet. En massa tre och en halvor runt om i lägenheten. Berusad. Minnena rusar över mig. Osannolikt bra musik. Bra ljud. Stämningen på topp. Vi regerar. Bulle mot söder, kvarnen stängd, bulle tillbaks. Robban gör ett snyggt kötrick, nån snyftare om Stureplansmorden, viftar med ett norskt körkort. Vi glider in, ska beställa drinkar, dispyt, tumult, ett vift, ett bett, vi är ute. Robban polisanmäld. Plockar upp ett entorage, 7 eleven, ny bulle.. Det blir nachspiel!"

Så här börjar en roman som jag börjat arbeta på. Den handlar om en man i trettiofemårsåldern i Stockholms utesväng och dom han hänger med. Den ska heta nachspiel. Lite senare i samma kapitel fogas fragmenten ihop och man får reda på vad som hände tidigare samma dag:

"Missar en tub precis, jäklar, jag är sen. Conny messar, jag messar tillbaka, mariatorget, Robban messar, Slussen, jag messar tillbaka, Conny messar igen, hoppas han inte är lack, Gammla stan, byta till gröna linjen, Robban messar som bara fan, hela tiden, han är het, han är på, ikväll händer det, ikväll ska vi ut, den vanliga jargongen, jag är på, Hötorget, Rådmansgatan, mera mess. Odenplan, Conny messar att det är lugnt, han hänger på 7 elva, skönt, jag messar tillbaks: "där om tre!" S:t Eriksplan, dörrarna öppnas, jag glider av. Hoppar på bussen med Conny, sweet, här ska tränas! Glider in på gymet. Vi värmer upp med 20 sq, 10 push u, 10 su x3. 5 blå, några röda, några svarta (2?). Sedan går jag in i väggen när jag ska dra på en vit. Pang, jag är slut, allt e slut. Ligger på mattan och bara flämtar, för trött att andas tillochmed. Shit, vad göra? Robban är på fuckin' ingång från Oslo, han e på, vi ska ut, shit. Han kommer bli fett lack om jag bangar ikväll. Måste få tillbaka energin. Ligger och slaggar ett tag på mattan. Efter några minuter tvingar jag mig själv att gå upp. Traverserar hallen, lite soft, GW-style, känns rätt nice. Kommer in i matchen igen. Conny glider ner från övervåningen och vi börjar latja med ett sva-problem. Plötsligt är det kul igen. Flashar en svart och några röda till. Krafterna är tillbaka. Nice, det blir utgång! Robban behöver inte bli besviken! Vi drar och värmer ner med lite skrotlyft. Loggar ett nytt PR på deadlift 100 kg! Nice, det är fett. Conny är på, jag är på, vi är på. Snart är Robban på också. Vi äger. Life is good."

Sedan fortsätter det så där i liknade stil. Det handlar lite grand om tomheten man kan uppleva av vårat urbana storstadsliv. Alltså lite samhällskritik men också en hel del spänning och förvecklingar mellan bokens olika karaktärer. Jag tänker att man verkligen ska komma in under skinnet på karaktärerna. Tar gärna emot feedback inför det fortsatta arbetet.